2010 01 22
Maktlös på alla sätt.. och jag hatar det!!
Det finns en människa, en av de finaste jag någonsin mött.
En människa som betyder så otroligt mycket för mig och som hjälpt mig på alla möjliga sätt, ibland med tysthet men ibland med ord och goda råd.
Sara har varit med om så mycket ont..
Januari är en tuff månad för dig, jag vet.. Jag önskar att jag kunde ge dig allt, ge dig världen och alla dess möjligheter.
Finnas och förstå.. finns gör jag och jag kan försöka förstå men jag kommer inte förstå, inte om jag inte hamnar där själv.
Jag vet att du kryper undan, du går in i en bubbla du är inte samma glada, inte samma öppna..
Jag skulle vilja vrida ut och in på dig, jag skulle vilja ta över dina känslor och den vrede du känner och bara låta dig behålla lyckan.
Lyckan av de 9 månader han fanns i dig, som han levde av dig och för dig.. gånger då han sparkade, hickade, snurrade.. bara då du kände honom, din son.
♥Lexus♥
Lexus kommer inte tillbaka, men han lever kvar i dig, i Martin och i Nelli..
Jag vill bara Sara, att du ska veta att även om jag är dålig på att verkligen verkligen förstå och kommer med för dig omöjliga råd, att jag finns här för att älska, krama, ta hand om och bära dig när det är jobbigt när allt känns grått..
Du är en så stor del av mitt liv..
Finns ingen som du!
All kärlek och respekt till dig du underbara varelse!!
Kommer aldrig någonsin sluta älska dig.
♥
Hur ska jag ge den respons till dig som jag vill i ord, när du ha skrivit så fint & kärleksfullt.
Både här och på min blogg?
Jag ska vara helt ärlig, nej du kan aldrig förstå, och du ska aldrig förstå de ja känner. Min önskan är att du blir förskonad från de bagaget jag bär..
Men du förstår ändå, du säger de jag behöver höra, du ger mig de ja behöver känna, för Du känner mig, jag känner dig.
Bara av att vi umgås mår jag bättre, ibland pratar vi om Lexus ibland inte... och det göra nytta på båda vis. För en blick ifrån dina vackra blåa ögon, en kram kan ge mig så mycket. Kärlek är den faktorn som gör att jag klarar mig igenom de här, även om jag kan verka kall, eller på nåt sett befinna mig i "min värld" så är jag mottaglig, det ska du veta.
Det du ger mig fina du, det hjälper mig. Du hjälper mig att inse, bearbeta & även gråta och skratta. Fånga dagen, fånga livet, fortsätta leva.
Som just nu, värms jag av känslan när min lilla pojke levde i min kropp, för du skrev det, du tog fram något som jag kan glädjas åt.
Jag älskar dig oerhört, och jag är glad & så otroligt tacksam att du vågar prata om min son, du unviker inte mina känslor, vare sig jag skriker, gråter, skrattar.... du bara accepterar mitt beteende, de är unikt ska du veta Carrie.
Älskar dig, kommer alltid älska dig, du finns här och jag finns här för DIG.
Glädjetårar rinner för mina kinder, och jag känner mig bara så tacksam.
Love from me to YOU
Mina älskade små snuttor! Mina tårar rinner... önskar er allt gott!
Ta hand om varandra!
